"Det sitter i väggarna"

Gruppdynamik är ett ämne som fascinerar mig. Vilka mekanismer är det som gör att en grupp börjar fungera på ett visst sätt? Varför  präglar vissa individer och deras beteende grupper så starkt?

Under de senaste veckorna har vi på kursen behandlat ämnet grupper och team, med underrubriker som formning, gruppstrukturer, team och individer i gruppen. Jag har en känsla av att alla dessa flyter in i varandra, och att gruppdynamik finns som en gemensam nämnare i alla dessa teman.

På min arbetsplats finns en stor och central grupp där den underliggande attityden är missnöje. Det är missnöje med ledningen, missnöje med nedskärningar, missnöje med allt tuffare arbetsvillkor och förhållanden,  i stort sett missnöje med det mesta. Det finns både etablerade gnällspikar och yngre entusiastiska kolleger och allt där emellan, men negativismen och missnöjet är den dominerande känsloläget. Det ”sitter i väggarna”, sägs det.  Vissa gnällspikar går i pension, men ändå förändras attityden inte märkbart.

Vad är problemet? Jag för min del tror att det finns många problem. Vissa problem är stora och strukturella, till exempel tidigare långvarig brist på engagerande ledarskap och klara målsättningar och de allt stramare ekonomiska ramarna. Men det som ”sitter i väggarna”  är kanske det största problemet, och jag tror att det är en blandning av attityder, (brist på) motivation, individer i gruppen, känslor, personlighet och gruppdynamik. En sådan knut av olika faktorer är mycket svår att lösa upp efter nästan tio är av missnöje.