Vad är attityd och vad är motivation?

Parallellt med Individer och grupper i organisationer-kursen läser jag också introduktion till psykologi. Mycket av det som jag läst i individer-helheten är  identiskt med psykologikursens innehåll – till exempel lärande, personlighet, känslor och perception. De båda kurserna har stött varandra på ett bra sätt för mig. 

Jag upplever att det var svårt att skilja på vissa underrubriker i individer-helheten, de gick in i varandra. I kursboken (Buchanan & Huczynski 2004, Organizational Behaviour: An Introductory Text) är kapitlen och underrubrikerna förstås separerade och strukturerade, men jag fick boken först halvvägs in i temat och var fram till det därför tvungen att hämta information från andra källor. Därför märkte jag att jag redan under rubriken “Motivation” hade beskrivit en del av det som kanske egentligen skulle beskrivas först under rubriken “Attityder”. Ett exempel: hur arbetstagarnas motivation/arbetsglädje korrelerar med ålder – mycket unga arbetsgarare är motiverade,  i 20-30-årsåldern sjunker arbetsglädjen, och sedan ökar den igen kring 40, för att nå topp kring 50-60. Här använder jag medvetet begreppen motivation  och arbetsglädje  om vartannat, trots att detta exempel egentligen ska sortera under arbetsglädje (attityder).  Jag tycker exemplet väl visar att begreppen går in i varandra och ibland är omöjliga att skilja på. Därför är det intressant att gå igenom dem på detaljnivå och fundera ut skillnaderna mellan just till exempel motivation och attityd. För övrigt tyckte jag att korrelationen mellan arbetsmotivation och ålder var en av de intressantaste grejerna under temat! 

Attityder på arbetsplatsen

I kursen Individer och grupper i organisationer har vi de senaste veckorna arbetat med temat individer.

Den intressantaste underrubriken att jobba med tycker jag var attityder. Dels är det utmanande att fundera och dissekera ett begrepp som man tidigare tror sig ha behärskat och knappt har reflekterat över, och dels är det intressant att lära sig om arbetsplatsattityder efter att ha arbetat i samma organisation länge – på en arbetsplats där en ifrågasättande attityd till samhället och därav också arbetsgivaren är en självskriven och nödvändig egenskap.

I kurslitteraturen beskrevs något som kallas för psykologiskt kontrakt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Med det menas en individs uppfattning om villkoren kring det ömsesidiga utbytet mellan individen och arbetsgivaren. Det är ett subjektivt, immateriellt och ordlöst kontrakt, och kan ur arbetsplatspsykologens synvinkel anses vara lika viktigt som det juridiska kontraktet. 

Jag fick en aha-upplevelse då jag läste det, för en av mina närmaste kolleger råkade ut för att det psykologiska kontraktet mellan hen och arbetsgivaren bröts på initiativ av arbetsgivaren. Ett mycket framgångsrikt projekt (med alla relevanta mått mätt) som var hens hjärtebarn lades ner på grund av nedskärningar. Hen upplevde det som ett brott mot det psykologiska kontraktet -  hen hade gjort sitt allra bästa, presterat väl, skapat en succé för organisationen, men ändå lades projektet ner. Min kollega blev deprimerad och var sjukskriven en tid. Hen har aldrig helt och hållet kunnat glömma eller förlåta arbetsgivaren för detta beslut, och först nu förstod jag varför hen tog det så hårt – för att kontraktet bröts.